Röros löpet 2006. Text:  Malin Aspaas En berättelse om min tur till Röros med hundar. Planeringen började tidigt på hösten angående boende, vilka hundar, barnvakt, utstyr och mycket annat som skulle tajmas. Jag har släkt i Röros som vi kunde bo hos, min morbror Willy Aspaas och hans fru Siw. Dom bor även mycket lägligt nära intill Idrottsheimen där starten går för Röroslöparna. Mor min följde med som barnvakt för min sambo Tommy skulle vara handler åt Nisse Uppström på Femunden 430 km. Den 3 februari kom vi till bergsstaden Röros och det var tjockt "uppigata" med hundbilar samt människor som fixade och planerade för sina turer. Till saken hör att denna helg är världens största långdistanstävling, Femundsloppet 600 & 400 går samtidigt som Röroslöpet så det är mycket att titta på, vi hann med att titta när 400'an startade inne på Idrottsheimen, 600'an startade redan på torsdagen.  Efter att landat hos min morbror, satt upp hundar, installerat mor och barn, fått i sig lite mat så var det redan fredag kväll. I och med detta var det bara att promenera i väg till förarmötet som var förlagt på Idrottsheimen där vi fick info om bansträckning, omkörningsregler, nummerlapp och starttider. Det var 29 stycken startande var av 11 spann var renrasiga polarhundar. Jag körde i 6 spanns klassen för renrasiga polarhundar och vi var fem stycken i denna klass. Tre b-hundsspann och två a-hundspann. Röroslöpets distans är 2 X 4 mil där starten sker från Röros och sedan vidare ut till gästgiverigården Langen där man får god middag och frukost samt övernattning i timmer hytta. Dag 2 åker man tillbaka samma sträcka in till Röros. Det finns olika klasser, nordisk, nome, 12-spann, 8-spann, 6-spann, sedan kan du anmäla dig i klass för registrerade polarhundar om du har sådana.  Starten Starten gick på lördag morgon och pulsen var i högsta läge jag hade kört dit bilen och släpet ganska tidigt så jag kunde acklimatisera mig, som tur kunde två vänliga herrar vid namn Janne Hedlund och Anders Edin hjälpa mig fram till startlinjen ankarfäste var det inte tal om, is, is och åter is. Dessutom tappade jag en hund vid in selningen och inte den lugnast utan min mest energiska hund vid namn 'Aska' men som tur var tog hon bara en lite lov runt bilen,- fy så pinsamt! Hon sattas efter detta in med dom andra hundarna som hoppade hejvillt. När det var dags för starten stog mina barn och flaggade med en svensk och en norsk flagga. Det kändes kalas roligt. Direkt efter starten kommer det en viadukt vilket jag tyckte kändes en aning nervöst skulle jag klara denna viadukt. Den är endast ca: 200 cm hög så det gäller att stå kvar och ducka lite vackert, strax innan denna viadukt är det en högersväng också men det gick fint och hundarna lugnade ner sig efter vi kom ut på den isiga Gettjönna (totalblankis). Som tur är kör även Femundslöparna 400 & 600 denna sträckning ut mot Langen så det var lite uppbromsat vid vissa partier så att hundarna fick grepp. I spåret dag 1 Hundarna gick fint denna dag - 10 C och glada i hågen var vi när det bar in i tallskogen och in på en skogsbilväg banan gick över olika åsar så i vissa backar fick även jag röra lite på mig. Snart kom de första spannen för omkörning. Min hane i weel och den nya tiken som jag tagit över i höstas, Diva, blev lagomt brydda när 12 spannet med Morten ole Jystad blåste förbi. Jag såg bara en röd jacka som susade förbi men det gick fint, jag brukar ankra upp så att det går smidigt. Sekunder och minuter är inget för mig. Jag var på tur och ville bara genomföra det var mitt mål denna dag, men det kom att ändra sig senare. Alla som körde om var glada och trevlig och önskade "god tur da". Sedan efter ca 1 timme börja spåren bli något annorlunda, 45 cm breda diken som var 30 cm djup. Lite svårt att balansera men det var bara att ha tungan rätt i mun, men då kom en vänster sväng med ' bra' nedförbacke där tappade jag den fina balansen och dratta på sidan och släpandes i nedförsbacke med ankaret studsande bredvid mig. Styrbågen släppte jag inte, efter cirka 100 m så åter fick jag kontrollen samt balans när spåret planade ut och kunde ställa mig på medarna igen, sedan fortsatte vi i god fart. Jag hade sällskap av Ole Sneeggen som körde 4-spann samojed som startade före mig men när vi kom ut på Rambergssjöen så tog hans hundar av åt höger mot land, jag tog chansen att köra om. Sedan såg jag att hans hundar tog sikte på oss och kom på rätt spår. På Rambergssjöen var det mer blankis och knöliga spår. Spåret var markerat med smala bambupinnar med reflex vilket var bra så ledartiken 'Staika' hade något att gå efter. Sedan bar det in i björkskogen med kringelekrokspår, hundarna blev glada i hågen och ökade. Efter 10 minuters körning i denna skog så kom vi ut på en ny sjö vid namn Håsjöen, detta var sista iskörningen innan myren mot slutstationen Langen. Det enda jag hade lite problem med var malamute hanens sockor som inte ville vara på plats utan hasades ner under ulvklon. 'Stalo' får lätt snöbollar mellan tassarna även fast han är nyfrissad under, så tossor är ett måste fram på honom. Tikarna var utan tossor hela vägen ut till Langen och dom hade inte fått några skär skador. Alla hundar hade klarat sig utan vare sig sträckningar eller andra skador trots de till tider isiga spår. När vi kom till land igen och det blev myr så kändes det mycket fint, denna natur gillar jag som mest av allt. Där inne kom vi i kapp en man som körde ett stor spann med nio samojeder, Inge bjaarnes Saeter, så han körde vi om, och det gick bra. Nu var det bara ca 1 mil kvar till Langen och en lättnad började infinna sig jag längtade efter mat samt att få träffa mina barn igen. Vid målgången på gästgiverigården stod en hel hop med människor så nu gällde det att öka farten så att det såg bra ut! Vid mål stod min morbror Willy och tog emot hundarna han ledde oss bort mot skogen där jag kunde sätta upp parkeringslinan. Då var denna dags etapp gjord och jag var super nöjd med hundarna. Efter målgången fick de mat och ompyssling. Efter målgång dag 1 Denna eftermiddag var kanonfin och solen glimta fram mellan molnen människorna var glada och välkommnade. Stämningen var på topp. Vi tittade på hundar av diverse olika typer och raser, slädar med speciella konstruktioner och anordningar så man fick nya ideér om hur man kan göra nya och bättre lösningar på sin egen släde. Sedan var det allmänt samkväm med familjen och andra släktingar jag aldrig träffat förut men nu har de fått både ett namn och ett ansikte. Middagen serverades kl.19.00 och bestod av renskav, kokt potatis, kokta grönsaker , lingonsylt, flatbröd och mjöd för den som ville. Sedan satt vi tävlande och pratade in på sena kvällen. Jag fick dela rum med två norska jänter vilket fungerade bra. Langen ligger vid den norra delen av femunden. Här ute i Femundsmarka var jag mycket som barn tillsammans med morfar och resten av familjen. Familjen äger en hytta vid Sörvika. Dit tar det cirka 45 min med skidor över isen vintertid. Men nu i vuxen ålder har det blivit långt mellan besöken på hytta. I spåret dag 2 Med start från Langen och med Röros i sikte var vi laddade. Jag hade med mig det mesta av utrustningen i släden denna dag eftersom jag inte hade någon följebil med ut till Langen.  Dag ett hade jag kört rätt bra de 4 milen hade körts på tiden 2.42 tim. Därmed vaknade den lilla tävlings djävulen i mig. Min sambo körde Röroslöpet förra året med ett 8-spann och fick total tiden 5.32 i och med detta kände jag att det kunde finnas en chans att slå hans tid men det skulle mycket till. Och då helst inte 2 dm ny snö i spåret vilket hade ramlat ner från himlen lördag natt och fortsatte hela söndagen. "Norgespår" kanske någon har hört talats om detta innebär att en skoter har kört upp tävlingsspåret en gång. Vilket var precis det som erbjöds denna dag. Men det fick duga det var ju lika för alla. Hoppet fanns att slå sambons tid. Omkörningarna gick bra för de snabba spannen som körde om oss. Ett spann stannade och skulle in i mitt spann, förmodligen för att Diva tiken längst bak löpte. Ute på myren innan Håsjöen tog vid blev det vatten körning och släden blev en ispansarvagn ledartikarna Staika och Akka gick på fint utan att tveka. Det blev lättare när snön lagt sig på isen, spåret syntes bättre fast det gav en falsk trygghet för hundarna som halkade var och varannat steg. Jag hade fått sikte på grönlandsspannet som kördes utav Thomas Sauarlia Hagen, han såg ut att ha ett fint driv på hundarna. Så jag försökte hålla takt med honom men ca 15 km innan mål så drog han iväg. Mina hundar hade inte lust att öka mer, utan fortsatte i sin fart. Jag var nöjd ändå alla jobbade i spannet med jämn fin fart. Jag hade 3 stycken unghundar i spannet som aldrig hade varit ute på tävling så dom gjorde det bra, inga tveksamheter eller griniga fasoner. Mitt mål var att hålla min 4'e plats och inte bli av med den. Som ni märker nu har mitt tänk ändrats sedan lördags morgon. Nu räckte det inte med att bara fullföra loppet nu ville jag även behålla min 4é plats samt slå min "antimalamute" sambos 'dåliga' tid från förra året! Målgången i Röros Nu bar det av in i den sista delen av tävlingen och Gettjönna började närma sig, vi var 3 stycken som höll sällskap i spåret, vi turades om att dra så vi fick träna på att bli omkörda och köra om själva det var super. Jag märkte att i uppförsbackarna låg mina hundar på bättre när det blev motstånd än de alaska huskie spannen som jag körde tillsammans med. På raksträckorna drog däremot alaska spannen på fint. Det var även vanligt folk ute på tur i spåret med barn och egna hundar i lina, alla var trevliga och tittade förstjusta på när vi passerade. Efter att den sista isen passerats kommer målflaggan i sikte men först måste vi under viadukten. Denna passage gick bra även idag och därmed var det bara några få meter kvar till målet. Vid målgången stod familjen och hurrade in mig och hundarna. Mina barn viftade med den norska och den svenska flaggan och det var en härlig känsla. Nu hade vi klarat det jag och vovvarna. Jiiiihoo! Så glad jag var. Men sambons tid gick inte att slå denna dag. Total tiden blev 5.55 tim vilket var rätt ok ändå. Och min 4'e plats fick jag behålla. Efter målgången var det prisutdelning var på Idrottsheimen, kl.15.00 och alla som har deltagit i löpet fick priser. Hela tävlingen är kanonfin att deltaga i dels för den fina natur men också för allt annat som man kan titta på under denna helg i Röros. De två långloppstävlingarna som går av stapeln samtidigt under veckan, Femundslöpet 600 som startar på torsdagen och Femundslöpet 400 som startar på fredagen, är kvaltävlingar till Iditarod. Sist men inte minst så är arrangörerna av Röroslöpet supertrevliga människor som hjälper till med allt man kan önska. Titta in på www.roroshundeklubb.no så kan du anmäla dig till nästa år och därmed få chansen att se storfräsarna i långloppen eller bara ha en trevlig tur med dina hundar. Vid pennan : Malin "the trapper" Aspaas.