|
Malamuteveckan i Särna 2005 |
|
| Ännu en malamutevecka är till ända och ännu än gång har man åkt hem med hela bagaget fullt av upplevelser och nya intryck. Jag vill börja med att tacka alla deltagare för en underbar vecka i Särna. Det har varit en vecka med mycket hundkörning och en hel massa tid att umgås med alla gamla och nya kompisar. En vecka med förvånansvärt lite incidenter, några besök på vårdcentralen får man väl räkna med under en vecka med 75 deltagare och minst lika många hundar. Jag hoppas att alla som varit sjuka och skadade har piggnat till och att ni törs komma igen nästa år. (Själv sparade jag på förkylningen, som bröt ut ett dygn efter att vi kommit hem.) När man planerar inför en sådan här vecka är det alltid lite nervöst innan, om maten ska räcka och om de man placerat i samma rum kan hålla sams och så vidare. Men när man har med så trevliga människor som er att göra så är det egentligen ingen match. Det var väl kanske inte allt som flöt på som det var meningen, men med det goda humör som hela gänget haft under veckan så löste sig det mesta ändå. |
Bilder från
malamuteveckan 05 |
| Jag vill skicka ett särskilt TACK till Marie som slet i köket hela veckan och som sov i städskrubben. (Påminner lite om Askungen…….) Nästa år ska jag ordna ett bättre boende till dig! Resan upp till Särna på hala och snöiga vägar gick redan fredag för vår del. Vi skulle tillsammans med Jocke och Sandra vara på plats en dag innan för att kunna skylta upp alla spår, göra i ordning i huset mm innan alla kom. På lördagen körde vi en fin tur på milspåret. Jens körde först på skoter och jag med hundarna efter på släde. Det gick undan så det rök om medarna. Redan vid halv tio på söndagen anlände första ekipage och sedan rullade det på. När klockan var elva på kvällen hade alla kommit. |
|
| Måndagen började vi med att titta på utrustningen och de som ville ha hjälp fick det. På eftermiddagen körde jag en tur med hundarna på 17kilometer. På kvällen hade Petter och Inge en genomgång av "Vett och etikett i spåret", då de gick igenom alla regler och skyltar och även pratade om hur man ska bete sig vid en omkörning mm. Detta är något som jag kommer att jobba för att det ska bli ett stående inslag på malamuteveckan precis som vi har med "första hjälpen". De pratade även lite om utrustning och vad som krävs när man är ute och kör med hundarna. Tisdag förmiddag var det dags för dem som skulle ut på övernattnings-turen att ge sig av. Det var Jens, Frasse, Jörgen och Jacob. Vid lunchtid kom det barn från skolan i Särna och några få tappra hundförare körde en tur med alla som ville. Ett jätte tack till alla er som ställde upp med hundar och slädar. Det är sådant som gör att vi kan komma tillbaka år efter år. Vi hade dessutom gjort upp med skolan i förväg att de skulle få komma en dag mot att barnen höll sig borta från hundarna den övriga tiden, och det fungerade. Det var lite synd att de var tvungna att komma när de stora spannen var ute på tur, men nu fick ju Petter med flera lite motion istället……. På eftermiddagen åkte det ett gäng på en gemensam tur på 17kilometer. När dessa kom tillbaka hade vi andra redan börjat grilla korven ute vid vindskyddet på campingen. Onsdagen bjöd på en turkörning uppe vid Mickelstemplet där vi i samlad trupp körde ut 7kilometer där vi grillade och hade det mysigt vid en sjö. Det var också ganska många nya som körde 3kilometer och stannade vid ett vindskydd. Ett särskilt tack till Ove som skjutsade över fotgängarna med tillbehör över isen så att alla kunde vara med. Jag vill även tacka Inge för lånet av Igloo och Frosti, två gamla trotjänare som vet hur man kör med "nybörjare". Lagom som vi kom tillbaka så dök turkörarna upp. Efter åtta mil på två dagar var mina pojkar nöjda med att kura ner sig i lite ny halm och sova. |
|
| På torsdagen vaknade vi upp med 27 minusgrader på termometern och en deltagare som övernattade i tält på fjället. Det blev lite stressigt för Petter och Marie som var väldigt oroliga för Niklas. Men det tog inte lång tid förens han kom tillbaka välbehållen. Vid elvasnåret var det dags för en liten orienteringstävling på en mil. Det gällde att hitta kontrollerna på milspåret på kortast tid och sedan bilda ett ord av bokstäverna. Själv deltog jag genom att sitta i släden medan Jens stod på och styrde. Själv tyckte jag att vi kunde ha fått delta var för sig och delat tiden på hälften, men det gick inte tävlingsledningen(Inge) med på! För de flesta av oss gick det riktigt bra, men det var inte alla som fattade det där med kontrollerna…….. Torsdag kväll var det dags för årsmöte. Jag vet inte när vi var så många på ett årsmöte senast, så det är nog en bra tid att ha det även i fortsättningen. Fredag morgon var det dags för start på klubbmästerskapet. I år var det 9 startande varav 8 kom i mål. Vi var ett litet gäng som körde banan efter tävlingen och det med blandat resultat. Ännu ett tack, denna gång till Micke som visade prov på ett sort tålamod. Han skulle köra efter mig för att få lite draghjälp första biten. Vi kom ut till den lilla ön mitt på sjön, där trasslade mitt fyrspann ihop sig. Med den nya anordningen på dragstången Jens hade gjort så fick jag inte isär dem så fort som jag önskat, men Micke stod kvar där så tålmodigt och väntade. När jag väl fått ordning och kom iväg igen så gick det inte många meter innan det var dags igen. Det deltog ett flertal löptikar på KM-et och jag har bara hanhundar, så ni kan ju tänka er vilken hastighet vi hade uppför backarna de första kilometrarna. (Ingen alls!) Jag vet inte om jag var till så stor nytta för Micke och Skott, men när mina hundar väl hade slutat lukta på varenda pissefläck så vek jag av mot tremilsspåret och han fortsatte på tvåmilen. Resten av min resa var jätte fin, men det var lite för varmt och jag fick stanna ofta och ge dem vatten och låta dem bada i snön. Själv bara njöt jag. Det är för detta man orkar resten av året. |
|
| På fredagseftermiddagen kom det upp en anmälningslista till ett "rekryterings lopp" på en mil. Ja, tänkte jag, det var något för mig. Jag har aldrig tävlat förut och tyckte att det var en bra grej att börja med. Fredag kväll var det dags för årets föreläsning om första hjälpen. Det var Marie Saul och Anki Heinonen som stod för det. Tack ännu en gång båda två. På lördagsmorgonen gick starten i andra delen av KM-et, och kort efter dem startade rekryteringsloppet. Eftersom Jens och jag inte kunde enas om vem som skulle få köra med vilka hundar fick han starta först med skidor och de två yngsta hundarna, och när han kom tillbaka satte vi in dem tillsammans med de andra två så körde jag dem ett varv till med släden. Men jag kom som vanligt bara ner till isen innan de började strula och trassla. Då blev jag lite irriterad på dem så jag lade i ankaret och gick fram till ledarhunden och pratade allvar med honom. Det är något som han inte är allt för förtjust i så när jag var tillbaka på släden så tar han hela ekipaget och vänder runt och tror han ska gå hem. (Till saken hör att det oftast är husse som tränar dem här hemma och att de inte lyssnar lika bra på mig.) Måttligt road står jag ute på isen och väntar ut den lite tjuriga Tippo, när jag plötsligt ser alla fyra hundarna lyfta lite på huvudet och rikta nosen mot startområdet. Då får jag se att Jens redan startat igen, denna gången med Aukas, Jocke och Sandras hanhund. (Det är när han har kört förbi som jag gör turens första vurpa.) Sedan gick det för fullt, nu vet jag hur det känns när man bromsar sig upp för backarna! När vi klättrat uppför backarna och svänger av mot "offroaden" fick jag ett skitstopp och Jens försvann. Sedan såg vi inte någon mer under den resan. Däremot var det ju faktiskt tävling, så jag bromsade inte riktigt så mycket som jag brukar (jag är ganska feg av mig) och det resulterade i tre vurpor till innan jag kom i mål. Blåslagen men ändå nöjd gosade jag lite extra mycket med Tippo så att han inte skulle fortsätta vara sur på mig, innan jag gick och bastade och gjorde mig i ordning inför kvällens bankett. Efter maten var det dags för prisutdelning. Det var naturligtvis priser till alla som deltagit i de olika tävlingarna under veckan, men även priser som veckans deltagare hade nominerat varandra till. Vi tackade också två trotjänare som hängt med länge men som inte längre är kvar på sina poster inom klubben och det var Inge (som ändå är kvar som vice ordförande) och Nisse. |
|
| Lördagskvällen var lugn, det var många som hade långt att köra dagen därpå som gick och lade sig tidigt. Söndagsmorgonen skulle jag ha gått ner och förberett frukosten så att Marie skulle slippa det på sin födelsedag, men när jag kommer ner så är hon redan på plats. Jag fick med mig några stycken som sjöng för henne i alla fall. Alla hade bråttom hem och de allra flesta kände av lite av den förkylning som gått runt under veckan så städningen gick fort. Klockan halv tolv kunde vi låsa anläggningen och börja vår färd hemåt. Tack ännu en gång till alla medverkande, ingen nämnd ingen glömd! |
|
| Ett stort tack ska också riktas till våra sponsorer, stora som små; Hakab Storel Hawker Warta Fordförsäkring Skobes, Ford i Motala Presentshopen i Särna Särna camping Pappersbruket Lilla Edet Malaco MR-koppel ICA-Supermarket i Mora |
|
| Vid tangenterna Cilla. |
