En liten längre berättelse om Malamute KM

Äntligen var Kulan och jag tillbaka på Harsjön men inte var det lättare att skejta här. Dessutom var det blött. Och vinden blåste, hårt och rakt emot oss. Vi stod stilla. Åtminstone kändes det så. En bit framför oss åkte Sigge och långt bort i kurvan kunde jag urskilja Inge med Frosti och Iglo innan spannet försvann på väg mot gårdagens checkpunkt. Bakom oss följde Agneta med sitt fyrspann. Föret var segt, jag började bli ordentlig sliten men jag hoppades att så var också var fallet med konkurrenterna jag hade bakom mig.

Det var bara att kämpa på. Med all säkerhet hade Lasse hunnit fram och stod vid sjökanten där han stod igår med varm saft. Meter för meter krympte avståndet och till slut nådde vi Lasse. Där hade också Sigge hunnit fram och kameran åkte genast fram för att dokumentera två slitna själar. Jag beordrade Kulan att stanna. Han letade gula visitkort på marken efter tidigare spann medan jag drack lite saft och fyllde på förråden med lite sött energi. Sedan var vi igång igen, uppför den sega långa backen förbi Harjöliden, med sikte mot mål och vila. Nu återstod bara en dryg mil att åka, en mil som hade varit lättåkt dagen före

Sakta men säkert kom vi upp. Agneta stack precis efter, räknade förmodligen med draghjälp. Jag hörde henne peppa sina hundar och Kulan vände sig om några gånger, trodde kanske att det var jag som tjatade på honom trots att han gjorde sitt bästa.

Detta var andra dagen på malamute KM i Ånn i Jämtland, tävlingen som brukar avsluta Malamute-veckan. I år är det tveksam om man kan prata om vecka då bara Inge och Nisse var där. Väldigt ensamt för dem och tråkigt för Jeanette som hade ordnat ett nytt ställe att vara på eftersom Nederhögen är för närvarande nerlagt. På slutet av veckan anlände Lasses buss med gott om folk ombord (och malamuter förstås!).

På fredag morgonen fanns tio spann på startlinjen varav tre bestod av grönlanshundar, Anders Juhlander, Kari-Mette Sundahl på nome-sidan och Jon Sjödin, en nykomling i tävlingssammanhang som ställde upp med en grönlandshane och pulka. Nome klassen startade först: Anders, Kari-Mette, Peter Falk, Agneta Österberg och Nisse Ekegren. Sedan följde de nordiska förarna: Inge Eklund, Louis Liljedal, Jeanette Florin, Jon och jag. 

Banan denna dagen var 25 km lång. Från Fjällåsen bar det uppför till Vallrun och sedan snabbt nerför till Harsjön. Cirka en kilometer härligt skidåkning på isen ledde oss till checkpunkten där Lasse noterade mellantider. Därifrån uppför igen, först på skoterled sedan längst ett snitslat och trevligt spår som på slutet bar ner till Rosemarie som skötte tidtagningen. Den hårda blåsten i fjällvärlden drev snö på spåret och gjorde föret tungt. Fötter och skidor och stavar sjönk på vissa ställen medan sol och moln lekte kurragömma. Alla hittade dock hem och det långt innan mörkrets inbrott

Lördag morgon och alla är återsamlade. Banansvarige Inge och Lasse förklarar att banan blir denna dag 32 km lång. En slinga på sju km har tillkommit. Största delen följer ett skoterspår men sedan avviker det genom en dal. Kort sträcka i bottenlös terräng innan man hamnar på Harsjön igen. Och så startar vi igen i blåsigt och molnigt väder. Upp och nerför Vallrun var spåren som föregående dag. Lediga från sina jobb åkte skoteråkarna på fjället. Vi hörde och mötte dem lite här och där. Ibland fixade de fina spår som på första delen av den extra slingan. Men från Finntjärnen till Harrsjön var det inte kul! Löst och ingen skejtbred!

Stora trugor på stavarna var i alla fall en fördel men jag hade ändå inte en chans att kunna hänga på fotografen Sigge som dansade fram på sina klassiska skidor…

Jobbigt hade det varit för alla och värst för Jeanette som bestämde för att hoppa över den extra svängen och körde hemåt i stället. Inga förändringar skedde i resultatlistan och alla åkte inom de tiderna som gällde för dragprovet.

På kvällen bjöds det på kalasmiddag. Jeanette hade planerat menyn, som för de flesta var en ny upplevelse: oxfilé stekt på täljsten från Handöl med ugnstekt potatis och olika såser. Kanon gott!!! Äppelpaj avslutade maten innan Lasse radade upp en mängd priser till alla deltagare.(Hur lyckas du få ihop så många priser Lasse???). De räckte till alla och även fler!

Nadia CK